SannaiKnopparp

Så var det helg igen. Härligt att komma hem, det är mycket räknande på jobb nu. Det är ju det jag gör mest, räknar i excel. Excel-expert det är jag det. Kul att min chef är ÄNNU bättre på excel så han har lärt mig ännu mera funktioner och att använda pivottabeller så nu är jag superbra. För en del år sen när jag hade lite tid över så kom jag på att jag kunde ta datakörkort, sånt var rätt vanligt då på den tiden. Att det kunde vara bra att ha. Det kostade några hundringar men det kunde det kanske vara värt för jag var ju så DUKTIG på excel och word så det skulle jag ju klara HUR LÄTT SOM HELST! Ha ha va, jag kunde bara den engelska versionen också var testet på svenska (eller var det tvärtom) så jag fick klicka några gånger för att hitta rätt. Jag kunde ju, men var inte säker på om en funktion låg under Format eller Verktyg tex. Också fick man avdrag för varje felklick. Jag klarade inte testet!! Sur var jag!

I går sov jag tom över i Simrishamn, hos Ingrid som har gästrum. På lunchen idag pladddrade jag om att jag hade sovsäck på kontoret, fast när de andra inte visste vad de skulle tro så sa jag att jag sovit över hos någon. Alla var alldeles tysta och ingen följdfråga eller kommentar kom och det är mycket ovanligt på min arbetsplats. Så jag kände att jag var tvungen att säga till Suz att jag sov hos Ingrid. Så det inte blev nån missuppfattning, att jag var otrogen mot min man o familj eller nåt. Man vet aldrig var ett rykte kan uppstå.

Ja så kan det gå när man säger att jag är välkommen. Rätt som det är dyker jag upp. Som Annika sa när hon bodde hos oss på skidsemestern, "Ni kan ju bo hos mig i Peking". Jajamen det gjorde vi.

Också är jag bra på att tigga skjuts med folk. Det är nog för jag är från landet som jag är så bra på det. Jag har t ex funderat på att lifta med betbåten till Gotland. Jag har liftat från jobb med folk som skulle till Sösdala, Kivik, Åhus, Knislinge, ja alla möjliga.

Snart ska vi åka och hälsa på Emil och Pippi på riktigt. Fast på låtsas. Vi ska till Astrid Lindgrens värld, det ska bli roligt att hitta på något annorlunda. Troligen kommer barnen att bli jätterädda för de utklädda människorna och gråta hela tiden. Jepp jag är född pessimist. Ibland.

Nu när det finns arbetsdagar så finns det också helgdagar igen. Nu har det varit helg och vi har bland annat hunnit med att räkna hur många träd sex hästar kan äta upp på fyra dagar samt (än en gång) konstaterat att inget är enkelt här i världen. Barnen har slagit nytt rekord i leka-själv-tid, ca 15 minuter på studsmattan.

När kommer lösningar på alla frågor som jag har? Det går lite framåt också tillbaks igen... Nu har jag varit på jobbet några dar, det känns positivt, det kanske går mot en lösning om vi håller ut.... Det dyker upp ett bra hus till oss, så försvinner det, får se om det kommer igen...?

I helgen var vi alla på utflykt till skogen vid en sjö med ett berg. Såklart klättrade vi upp på toppen av berget så vi kunde fika och titta ut över sjön. Samtidigt. Hur vackert som helst. Också gick vi på bron och spanade ner i vattnet. Och skuttade i vindskyddet. Och satt på bryggan och tvättade händerna i vattnet. Så fint så.

Gosse hittar skal från starägg:




Lilla tös vill klappa Frasse

I kväll var jag och lilltös på utflykt till kompisar i stan. Moster var också där. Hem kom vi med silkeslena händer och mjuka läppar också hade jag ett blått och ett lila öga. Ha ha, man måste ju prova, det blev den blåa ögonskuggan.

I morgon ska jag bara njuta av livet hela dan. Det var så länge sen sist.

Det blev ju ingen höna i helgen, som sagt. Men det man önskar det dyker ibland upp från liksom ingenstans. Så nu har jag blivit lovad några hönor av en kompis. Som dessutom ska ta hit sin pålle så vi kan rida ihop. Det gör både mig och Bea Bes glada när vi ska ut på tur.

På sistone har jag missat mycket bloggande, jag har knappt skrivit nåt själv och inte läst andras heller. Så dag blev det av, och jag kollade runt där jag brukar och märker att jag är inte ensam om att ha missat uppdateringar! Ju fler bloggsidor jag öppnar ju fler hittar jag som inte skrivit på veckor, de heller! Helt otroligt! Jag som trodde att det bara var jag. Är det vårt härliga sommarväder som gjort oss till utemänniskor. På tiden då.

Igår var vi på djurpark. Som barnen säger. Fast det var en djurmarknad. Med små djur, där var mycket fåglar av alla slag och ändå fick jag ingen höna med mig hem. Inte idag. Fast en liten kaninpojke blev det. En vuxen en, så det heter kanske kanin-man då? Gul-brun är han. Kan han heta Frasse? Passar det med Frida?

Förra veckan var det rätt motigt att gå hemma allesamman. Under förra veckan var barnen snoriga och hostiga, de sov dåligt och vi också. Skrikiga och gnälliga var barnen och sura och gnälliga var vi vuxna.

Våra bästa stunder var vi ute i skogen, särskilt den dagen när bara jag och småttisarna var ute med lilla kärran. Lilla M gick hela vägen, gjorde små avstickare och prasslade ett varv i de gamla boklöven. Bokarna har tom massor av nya blad redan, så vackert så vackert är det. Gossen satt helst i vagnen och tittade sig omkring. Utom när syrran böjde sig och tog upp en sten, då sa han "Stanna stanna" också klättrade han av, tog upp en pytteliten sten, klättrade upp i vagnen igen och satt länge nöjd med stenen i handen. Syrran bytte sten varanann meter också stoppade hon fickorna fulla av dem.

Idag har vi grillat pinnbröd. Mums tycker vi alla. Lite ruggigt var det nu när regnet kom men lite får man tåla för naturupplevelsernas skull.