Barnen

Ja så måste jag skriva om mina barn. Hur fantastiska de är. Och duktiga!


Nico är supersnabb på att krypa, särskilt när han ser en öppen dörr som annars oftast är stängd. Tex ytterdörren. Han reser sig och går ut med möbler också. Han går ut och går med stolarna i köket än så länge. Han kan även gå utmed soffan men inte ut med den. Ha ha ha ha. Fler än jag som har roligt åt utvecklingsstadierna enligt bvc? Nico har även avancerat till fjärde trappsteget nerifrån. Sen blev han nerlyft och utelåst från trappan. Han är ett bollgeni och kommer bestämt att satsa på fotboll eller kanske tennis. Inget som inte kan utövas här i byn i vart fall.

Ebba är vass på att slå kullerbyttor, det gör hon i rasande fart. Själv kan jag nog inte det alls längre. Vågar för säkerhets skull inte prova. Hon är väldigt social, hon älskar när det kommer någon och hälsar på. Idag var vi på ICA och handlade och Ebba hälsade på nästan alla hon mötte. Hon visade sin handlelista som hon fått av pappa där det stod chips, läsk och godis och hon visade bullpåsen hon hade i sin lilla kundvagn med flagga. Men hon var jätterädd för damen med handikappscooter, fastän hon var snäll och pratade med Ebba. Tänk en bil INNE i affären! Hu! Dem ska man ju akta sig för. Ebba kan räkna till tio, fast hon hoppar över siffran sju. Men färgerna är trixiga, de flesta är Gul! säger hon när man frågar.

Maya är en trixare som lockar alla hon känner till skratt genom att göra miner, låtsashosta, klappa händer, stampa fötter, snurra runt på golvet osv osv och skratta lite gulligt samtidigt. Men dem hon inte känner, vilka skummisar de är allihopa, tycker hon och tittar skeptiskt från mammas famn. Maya är duktig på att härmas, hon kan säga många ord, tex Där! Ebba, macka, boll, kanin. Kanske inte så klockrent, men nog för att en mamma ska höra. Hon är rätt bestämd av sig och skriker högt och gällt när det inte passar. Maya är redan intresserad av böcker och blir säkert duktig i skolan. Hon kan också krypa och resa sig och ta några steg när hon håller i sig.



En fin stund

Hade just en fin stund på landet med barnen.

Storasyster vill gärna ut o åka traktor med morfar på ängen. Han kör fram o tillbaks och samlar ihop sina höbalar. Inga problems, på med gympaskor och hörselskydd, också upp i hytten. Ser nöjd och mallig ut.

Lillasyster blir kvar med mig och vi sätter oss i gräset. Vi pysslar lite med höstrån som glömts kvar på marken. Hunden ligger brevid och flåsar i värmen och lillasyster härmar honom. Det luktar gott och det är skönt att sitta en stund och bara vara.

Läser i en föräldratidning om hur lite tid barn tillbringar i naturen numera. Att de inte vet vad djur och blommor och träd är för något, förutom hur det ser ut i böckerna. Att många barn saknar möjlighet att bygga upp en relation till naturen. Ja det är klart att det är ett problem! Någon, vad gör vi!!?? Själv ska jag starta sommarkollo för stadsbarn, sen nån dag när jag har tid över.

Läggdags för barn

Man kan ju roa sig med att fundera på varför jag nästan alltid (HELA veckan som jag har bloggat!) skriver vid denna tiden på dygnet. Mycket enkel förklaring - enda tiden som alla barnen sover och jag fortfarande är nåt lite pigg. Har ju blitt helt beroende av att skriva varje dag också, ha ha!

MEN - idag har vi nåt helt nytt för oss. Lillsnäckan sitter här brevid och maraccasar takten när jag skriver. För hon är nu pigg som en mört för hon sov ett par timmar ute i vagnen medan jag hann fösa undan allt annat. Två barn är ju en lätt match, det blir mycket mer stressigt så fort de är tre för då är det alltid nån som behöver hjälp med nåt bekymmer. Tex blöjbyte, klämd finger, tappad leksak, mat, mat och åter mat osv osv osv. Sen vaknade Lillsnäckan strax innan de andra gick och lade sig, åt sin välling och var nöjd! Och var NÖJD!!! Bara sådär utan krus! Och huset är uppröjt så det  går att vistas här (om man inte är dammallergiker förstås). Så det är bara att koppla av och leka säger jag, för det är just det  hon gör. Hur länge som helst. Otroligt. Sitter och plockar saker ur sin leksakslåda. Skulle kanske bli en ny vana detta med egentid på kvällen. Nä är det nåt jag har lärt mig om barn så är det att det inte finns någon som helst logik för deras beteende. (små barn) Så fort man tror att man kommit på nåt så gör de helt tvärtom nästa dag och man fattar inget alls igen. Så det blir nog ingen repris, vi håller på rutinerna framöver...

I vart fall är det trevligt med ett litet sällskap här brevid. Söt som socker är hon också! Ses i morgon, samma tid, samma plats :)

RSS 2.0