Semester?
Har man semester när man är mamma på heltid? Hur ser det ut? Jag latar mig med en bok i trädgården och hänvisar barnen till sin far som sliter med disk och gräsklippare och barnvagn på samma gång (och längtar tillbaks till jobbet). Om vi gör så varannan dag så kanske det funkar. Men hur kul skulle det vara?
Jag har blivit lovad någon ledig dag under kommande veckor. Jag känner mig mest nervös över vad jag ska välja att göra en sån dag! Jag är alltid urkass på att välja, det tar evigheter att fundera igenom alla tänkbara alternativ.Tänk om jag väljer fel, om det blir molnigt på stranden, om det blir tråkigt på bibblan, om det bara finns fula kläder i storstans affärer, om kompisen jag hälsar på är tråkig, om jag möter en massa barn och saknar mina egna osv osv....
Helst av allt vill jag gå till bussen med väska på ryggen (vad jag ska ha i den har jag inte hunnit fundera på än) och bara åka iväg, se var jag hamnar, göra vad jag känner för längs resans gång. Det är ju just det vi saknar så mycket nu med alla barnen, att allt kräver sån evig planering och packning innan man kommer iväg. Och det eviga bärandet och matandet och pysslandet med små kläder gör att man inte hinner göra nåt annat var man än befinner sig. Så varför anstränga sig, liksom. Endagsturen till Köpenhamn var ju planerad sen veckor tillbaks... Det blir liksom bara halv frihet även när vi åker iväg själva. Nu säger ni: Så är det när man har barn, skyll er själva, jaja nu får ni se hur det är minsann. Jaha. Tack för den omtanken.
Tillbaks till busshistorien, ...och sen åker jag tåg (i drömmen alltså) för det är jättekul att åka tåg, för då kommer man långt iväg på ett nix. Och man slipper bli åksjuk. Fast barnen skulle nog också tycka det var kul att åka tåg för det har de aldrig gjort. Järnvägen är ju liksom nedlagd här, vi har ju den fantastiska E22-an som kan ta hand om alla tusentals bilar som ska fram (Artikel i Sydsvenskan för nåt år sen: tröttnade på E22 - köpte helikopter) Jag och barnen brukar härma tågen på olika vis, dels tuuut tuuut för det säger alla fordon. Dels tuff tuff tuff för så ska tåg säga, även om få gör det. Också säger tågen badum badum badum när det kör snabbt på räls. Och det där badumet hade säkert varit kul att få uppleva i verkligheten. Så kanske det blir pågatåget till Lund för hela familjen, en vacker sommardag.
Och en annan tågdröm jag har är att åka Inlandsbanan. Har tom en broschyr på hur det ser ut och vad det kostar (Det är superbilligt, 1395 kr för två veckors fritt resande mellan Kristinehamn och Gällivare) Men så länge vill jag ju inte vara iväg, så det kan jag ju glömma detta året också.
Nåja ska fundera på det där med egen semester, vad ska jag göra då för att förvalta mina timmar på bästa vis? Kanske cykla till andra sidan byn och ligga en hel dag i gräset och läsa en bok? Och vilken bok skulle det vara, den enda boken jag läser på flera år!!!? Det skulle ta en hel dag på biblioteket att välja ut den perfekta boken att läsa på semestern, jag hade tagit med en hel kasse böcker för säkerhets skull, ifall nån av dem inte skulle vara så bra som jag tänkt mig. Supernanny kanske blir bäst ha ha.
Trots att jag är väldans velig så är jag mycket bestämd när jag väl bestämt mig. Och det är ju bra. Ska bara bestämma mig först.
Jag känner så väl igen det där du skriver. Jag och min sambo brukar ge varandra en egendag lite då och då. Min sambo vill helst vara hemma och lösa korsord då, eller fiska. Jag sticker oftast i väg någonstans ut i skogen, eller träffar nån kompis.
De där egenstunderna är nästan livsviktiga för mig, fast nu när barnen är 3 och 5 leker de ofta så bra långa stunder så man får tid för lite eget pyssel ändå.
Men i bland vill jag precis som du skriver bara åka någonstans. Bara ta bilen och fara precis var jag vill, stanna var jag vill. om det regnar kan jag sova i bilen. är det fint slår jag upp ett tält. Bara åka runt och fota och läsa böcker i några dagar. Men man känner sig så enormt ego om man skulle dra i väg så där flera dagar. Däremot jobbar jag ofta dygnspass o det kan nästan kännas som en semester i bland...hi hi.
Och nu går ju mina på dagis också, men jag minns den där intensiva tiden då man aldrig fick en stund för sig själv, hur jobbigt det kändes, men det blir bättre snabbare än man tror!!