SannaiKnopparp

Jag funderar mycket för tillfället... många saker som ska svaras på, få sin lösning... snart. Ja det är ju inte liv och död precis men det är jobb o jobb o dagis o hus o allt hänger ihop med vartannat.

Och så är det så hemskt med alla uppsägningar, folk som lever för sitt jobb och har varit trogna företaget i massor av år. Också blir de bara hemskickade och är aldrig mer välkomna åter. Förrän vinden och ekonomin vänder och ingen vet när. Och jag ser hela deras värld rasa samman, och blir ledsen och får ont i magen jag också. Och det hjälper ju ingen...

Kanske kommer någon tillbaks och gör något vansinnigt, skadar en massa människor. Börjar med receptionisten. Och går vidare i korridoren där alla jävla tjänstemän sitter, särskilt de i ledningsgruppen. När jag hör honom komma tar jag min jacka och hoppar över korridoren till Ingrid och klarar mig precis. Så kan vi krypa ut genom fönstret och gå till bilen och köra hem.

Såg igår på tv om unga människor som fått besked att de har en allvarlig sjukdom som de kommer att dö av. De som är med i tv är de som bestämt sig för att kämpa emot. Jag tror att det är bra att se, att få lite perspektiv till de problem som media vill berätta för oss finns. Vaddå finanskris, vaddå arbetslöshet? Då köper vi en gris.

Jag kan inte logga in på facebook om nån som söker mig där undrar över det... Men däremot har jag hittat Spotify som en del av mitt liv! Nä jag glömmer ju inte er kära vänner, kända som okända, vilka ni nu är... Det är bara lite snärjigt att hinna med alla.

Funderar på hur det är med gravida vännen.... och med vännen som blev illa sviken av sin kille... och några andra som jag älskar. Kram till er alla!